www.bursiljum.se

Sevärdheter i Bursiljum

Sevärdheter i Bursiljum

Det finns många fina sevärdheter i Bursiljum som man kan nämna. Några av dem är de två kvarnarna som finns i byn.

Kvarnar

Bursiljums stora kvarn används ej idag, kvarnen lades ned 1975. Kvarnplatsen är mycket gammal och har varit upptagen vid inventering på 1780 talet.
Nuvarande ägaren är Vivi Wallström.

En av kvarnarna Lappvattshedens kvarn används än i dag. Nuvarande kvarn byggdes 1885. Den drevs av minst ett vattenhjul, tyvärr finns inget av den gamla driften kvar.1926 byggdes kvarnen om till turbin drift för att höja driftsäkerheten och för att öka kapaciteten på kvarnen.Idag drivs kvarnen elektriskt. Kvarnen ägs i dag av Jerry Berggren.

Bursiljeberget

Uppe på Bursiljeberget finns en mycket fin grillstuga som ägs av byn. Där är det trevligt att sitta och grilla och umgås. Det är även möjligt att komma dit på vintern med skoter.

Utsikten

Utsikten från stugan är mycket bra och man kan bl.a. se till kyrktornet i Burträsk.

Utkikstorn

På berget har det stått ett utkikstorn under många år. Tornet hade började bli dåligt ruttet och osäkert, så det har rivits ner nu.

Klicka här för mera bilder

Glada och raska herrar från byn tog tag i saken och ersatte det med en fin grillplats. Den är på en natursjön plats med god utsikt över bygden. Besök den gärna, det är lätt att hitta dit då det är bara att följa bergskammen ca 100m bortanför grillstugan på berget.

Klapperstensfält/"Valstuten"
På berget finns också ett s.k. Klapperstensfält. Det är lämningar sen istiden. Under sommaren 1809 härjade kringstrykande ryska soldater i Burträskbygden.
Bursiljumberget användes då som ett vårdkase berg man tände en stor eld för att signalera mellan byarna att "ryssen" var nära. Platsen där klapperstensfältet är lär ha varit den platsen där vårdkasen stog.
Äldre bybor minns att namnet på platsen var "valstuten".

Gammal avrättningsplats

En gammal avrättningsplatsen ligger vid vägen mellan N. Bursiljum och Ljusrotet. Platsen är i dag utmärkt med en minnessten. Den tiden då avrättningsplatsen användes gick vägen på heden ca 100 meter västerut. Platsen låg då mera avsides. På denna plats har 6 personer avrättats däribland en kvinna.

Den första avrättningen var 1699 det var soldaten Abraham Pedersson. Han hade brutit sig in i sakristian och stulit pengar och silversaker. En vecka efter ångrade han sig och återlämnade det stulna. Inför rätten erkände han brottet och dömdes till döden genom halshuggning. År 1814 dömdes ogifta Marit Granlund till döden genom halshuggning.
Hon hade dränkt sitt barn i en hink.

Den sista avrättningen var 1822. Det var soldaten Pehr Henrik Åberg (pilt Henrik) Han dömdes till döden för mord på bonden urmakaren Olof Rönnberg i Åbyn. Dagen då avrättningen skulle ske kom stora folkskaror till platsen. För att folket inte skulle tränga på för hårt utkommenderades 24 män till en s.k. spetsgård för att skydda platsen.

När stunden var kommen klev på darriga ben Åberg fram till stupstocken.
Han hade inför stundens alvar blivit religiös och lär ha sjungit
" I kristi sår jag somnar in"
Men han inte sjunga färdigt versen fören huvudet rullade ner i gropen under stocken...
Skådespelet var över och folket som samlats skingrades snabbt.

Skinngarveri

I Bursiljum finns det också bevarat ett gammalt skinngarveri. I garveriet finns åtta gamla garvningskar nedgrävda i marken. Garveriet började byggas i slutet av 1700-talet och färdigställdes i början av 1800-talet.

År 1830 fick Bursiljum godkännande att få starta ett eget garveri, det var normalt förbehållet städer att ha garveri. År 1886 fick man betala för garvning av fårskinn 50 öre, kalvskinn 75 öre och hästskinn 2:25 - 3:50. Det var väldigt mycket pengar på den tiden, och arbetet var både tungt och tidsödande med många och långa arbetsdagar.

Ett skinn tog ungefär 6 månader att framställa. Ingredienserna i garvnings baden gjordes av krossad bark från gran, sälg och vide.

I garveribyggnaden var också garvarens bostad inrymd. I dag finns ett mycket sevärt privatägt museum med allehanda gamla saker från allmoge tiden bevarade och samlade i huset.

Mera information om garveriet och även möjlighet att besöka garveriet och det privata museet som finns i garvarbostaden kan ges efter överenskommelse med ägaren.

Dammänget Baltjärn.

I Bursiljum finns ett märkligt dammänge som kallas Baltjärn (BaLtjéen). Det började utnyttjas som dammänge på 1820 talet Genom en fördjupning av Baltjärnsbäcken blev vatten nivån så låg att hela området blev bevuxet med starr och fräken.
På hösten när allt foder var bärgat dämdes området med en damm som var bygd vid bäckens utlopp. Avsikten med dämningen var att gödsla området för en bättre tillväxt.
På våren tömdes det uppdämda vattnet ut genom dammluckan.

Baltjärn hade från början 10 lotter och för att få en rättvis fördelning av fodret varvade man lotter. Nr 1 ett år nr 2 nästa år så på 10 år hade man gått runt.

Genom delning av hemman under 1920 talet blev antalet lotter 30 och antalet lador 24 st. Lotterna var uppdelade som tårtbitar med avsmalningen mot kärrhålet. Ladorna var placerade längst upp vid skogskanten. Det frodigaste gräset växte naturligtvis längst ut mot kärrhålet där kunde fräknen nå ända upp till en manshöjd.
Läs mer om Baltjärn i vår Bya bok.

Kanotled

Färdas genom västerbottnisk landsbygd och vackra sjöar,
känn doften av svunna tider.

Bureälven är en ca 60 km lång skogs älv. Medelvattenföringen är ca 11 m3/s. Bureälven är reglerad och tidigare påverkad av flottning. Numera är älven flottledsrensad.

Älven är en mycket omtyckt kanotled och närheten till olika samhällen och byar som Burträsk, Bodbysund, Bursiljum och Mjödvattnet gör att älven är lättillgängligt från väg

Att starta t.ex. i Bodbysund och paddla den ca 7 km vackra sträckan ner till Bursiljum, där det finns en rast stuga vid Svarttjärns bron. Vidare går färden genom vårt sommarfagra Bursiljum. När paddlingen fortsätter genom byn upptäcker man ett antal vackra forsar som gör att upplevelsen blir total. I Mjödvattnet finns möjligheter till övernattningar.

Beskrivning av kanotleden, material från
Skellefteå kommun nedan.

	Beskrivning av kanotleden från Skellefteå kommun.pdf	194,26 Kb

7 broar över älven

I Bursiljum finns det förövrigt hela 7 broar över älven, ganska ovanligt med så många broar i en så liten by.

Bron vid Svarttjärnsdammen.

Bron södra sidan av byn.

Bron Hembyn/Mittibyn.

Bron vid Gösta Marklund.

Bron vid Heden.

Bron vid Lappvattshedens kvarn.

Norra bron.

Fornlämningar i Bursiljum

I Bursiljum har man påträffat flera fångst gropssystem. År 1986 upptäcktes några av groparna på ett skogsskifte vid Flakaberget. I närheten finns en bostadsgrop med en diameter på ca fem meter. Bostaden antas ha haft utformningen av en kåta med väggar av resta slanor med Älg och Renhudar som täckning. På toppen av Flakaberget ca 300 m från fångstgropsystemet finns ett klapperstensfält där det är konstruerat ett antal gropar av staplad sten som antas har fungerat som skafferi vintertid.

Det finns flera synliga bevis för att Bursiljum har varit bebott och en viktig plats under forntiden. Enligt beräkningar som gjorts på landhöjningen har havet nått fram till Bursiljumträsket, för ca 3100 f.Kr. flera fynd från stenåldern har påträffats.

I slutet på 1990 talet, hittades lämningar på platsen Skatan. Nedanför gården på en åker påträffades b.la. avfall från redskapstillverkning, skrapor för skinnberedning, eldpåverkade stenar, sänken från sälnät och brända sälben.

En märklig samling störar och spjälor sticker upp i Yttrträskets lungnvatnet. Det är lämningar efter ett fast fiskeredskap av typen Katsa. Redskapet besår av ett 70 tal störar inom ett område på ca 9 gånger 20 meter. Området kan ses när lågvatten råder i älven Förmodligen är redskapet flera hundra år gammalt. Ingen i byn känner till när det användes. Fynden är dokumenterat Västerbottens museum

Per-Johan Vännströms veteranlastbil.

Bursiljumbon Per-Johan Vännström är en sann entusiast när det gäller gamla veteranbilar särskilt då gamla Volvo lastbilar. Hans intresse för gamla bilar har funnits länge.
År 1991 inköpte han ett riktigt "skogsvrak" från Stöcke utanför Umeå.
Det var en gammal Volvo lastbil en s.k. "Rundnos" med beteckningen LV 122 DS från 1940.
Man kan ju fråga sig hur och varför man börjar med ett sånt jätte projekt. Dessutom att på 4 år renovera den till nyskick med över 4000 arbetstimmar av svett och möda är en bravur. Bara att lyckas efterforska alla delar till bilen är berömvärt.

En av anledningarna till renoveringen var att Per-Johans far Axel Vännström startade en åkeri rörelse 1938 som han drev i 42 år.
Från början ägde han och körde en sån här bil, den jänstgjorde då som mjölkbil.
Per-Johan övertog senare företaget och drev åkeriet i 17 år.

Per-Johans tanke var att kunna bevara något fordon från den tiden till eftervärden.
Bilen är utrustad med tidstypisk last av gamla mjölkkrukor.
I övrigt är bilen i ett fantastiskt original skick, t.o.m. små detaljer som ex,tändkablar s.k. "tjärkablar" är original.

Bilen kan ofta sommartid ses rulla på våra vägar här i Burträsk och Skellefteå trakten. Per-Johan har deltagit fem gånger i Norrlands motor historikers "Lövångers rundan".
Det är en form av bilorientering som körs i ett sommarfagert Västerbotten, startplatser är Skellefteå och Umeå. Man har deltagare från hela norrland och även Finland.
Det brukar vara ett 100- tal fordon som sammanstrålar för övernattning i de trevliga stugorna i Lövånger.

Radiointervju med Per-Johan 2015-09-04
Klicka här om du vill lyssna...

En av världens äldsta cyklar.

Åke och Margareta Andersson Bursiljum är ägare till en mycket gammal cykel. Troligen är den en av de första cyklar som tillverkades i världen.

Historien om den är ganska märklig. Bursiljum bon Olof Burman
kallad ”Olle Bull” född 1862 ”kan ses på kortet nedan, mannen till höger med mycket stort skägg”

Olle sökte sig söderut till Uppsala och fick anställning där som bokhållare. Han köpte en Velociped av någon. På ramen kan nämligen ses en instansning som möjligen tyder på ett ursprung från Sverige. Men troligen är cykeln från Frankrike och tillverkad under slutet av 1800 talet. Den kan också vara äldre.

När Olle kom hem till Bursiljum tog han med sig cykeln. Den väckte en enorm uppståndelse. Han cyklade bl.a.till Burträsk på den och många trodde att det var den onde själv som for fram på den. Senare återvände Olle till Uppsala men han lämnade då cykeln i Bursiljum. Där har den förvarats under alla dessa år. Cykeln är helt i original skick sånär som på att några ekrar i framhjulet är bytta under 1950 talet av Möbelsnickaren Alfred Jonsson från Bursiljum.

Åke inköpte senare cykeln på en aktion i Bursiljum.

Tillbaka till topp

Anslagstavla

logg2

Tack för den här danssommaren.

Vi finns också på

Övriga sidor